- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1921. Öland /
197

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skisser från en Värmlandsfärd av ESTER EDELSTAM

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kulturens Ytterpost.

Vilket är dröm, och vilket är verklighet? Kulturen nere i
dalen eller obygden uppe på berget? Ty att båda skulle finnas
till i verkligheten, så nära varandra och ändå så långt
åtskilda, det är väl ändå otänkbart! Eller är det kanske
så, att ingen förbindelse är möjlig mellan dalens och bergets
folk, mellan Kulturens Ytterpost och Världens Ända?

Kulturens Ytterpost är en stor och bördig bygd, där det
ena sädesfältet avlöser det andra, där den ena stora
bondgården ligger intill den andra: rymliga, prydliga tvåvåningshus,
långa, röda uthuslängor. Telefontrådar löpa från det
ena taket till det andra, elektriskt ljus lyser
upp rummen i kvällsskymningen. Bilar virvla upp dammet
på den breda landsvägen, kaféet är fullt av folk. Och där
finns handelsbod och post och telegraf och tidningar.

<bild>
VÄRLDENS ÄNDA: EN »KÄRING» OCH HENNES »KARL». Förf. fot.

Alla sorters nutida förbindelser föra ut till den stora
vida världen, men till Världens Ända finnes ingen förbindelse
utom gammel-Lars. Han som vandrar med posten
hela den långa sträckan, när han har tid och krafter. Men
ända upp till Världens Ända orkar han ej. Han lämnar
av posten en mil därifrån, om det verkligen skulle vara några brev.

Mitt genom Kulturens Ytterpost forsar älven mellan
djupa nipor. Det skummar och fräser under brovalven
lika vilt och obändigt, som fore vattenmassan alltjämt fram
mellan höga berg i ostörda ödemarker. Men på sandstranden
är det tyst för dagen. Inga sågar gnissla längre,
inga hundar skälla, och inga barn stoja och bada. Ty nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1921/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free