Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skisser från en Värmlandsfärd av ESTER EDELSTAM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stiger dimman upp ur det fördolda och höljer den rika
bygden i sitt vita täcke, och himlens rodnad svinner hän,
och bergen runtom träda närmare och sänka sitt mörker
över jorden.
Stava och Rita äro glada att äntligen vara framme vid
gästgivargården. »Kan vi få ett rum?» – »Var så goda!»
– Elektriskt ljus, två sängar, två par lakan – vilken lyx!
Tänk, att få sova ostört på mjuka madrasser efter den
dagslånga vandringen.
Men de båda luffarna visste ej då, att det ej går att
sova i kvava rum nere i dalen, när man är van vid den
friska bergsluften, eller på mjuka bolsträr och kuddar, när
man är van vid halmknippen och ryggsäckar. När därför
äntligen morgonen inbröt, hördes snopna uttalanden i de
båda luffarnas rum över den sömnlösa natten. Nej, bort
från dalen igen, upp i bergen till en sista vandring över
höjderna raka fågelvägen fram till det stora vattnet!
Så fort middagsposten kommit, skyndade de sig att
vända ryggen åt Kulturens Ytterpost, vars överlägsenhet
gent emot Världens Ända blott visat sig för dem i de höga
priserna, men detta också med besked.
Smultronberget i ljungskogen.
Stava och Rita hade kommit till den sista gården i Kulturens
Ytterpost. »Går den här stigen över berget?» –
»Ja, nog gör den det, men den ska ni inte ta. Den är
brant och igenvuxen och för bara förbi ett torp och några
gamla ödegårdar.»
Det lät bra. De veko av in på den välrekommenderade
stigen och började klättringen. Efter knappt en timme
voro de åter en gång på höjderna i bergsluft och skogsdoft
och tystnad. Det tycktes vara riktig bärmark häruppe!
Blåbär och hallon hejdade dem vid varje steg, och
smultron lyste röda i skrevorna. Och där kom en liten
gumma på stigen. Hon hade spännet fullt av hjortron,
som hon plockat långt borta på myrarna. Hon undrade
förvånad hur Stava och Rita kommit hitupp. De pratade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
