Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sulitälma-Salto av ASTA KIHLBOM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SULITÄLMA–-SALTÖ 239
HADDIT MED JEKNAFFOJEKNA, FORTSÄTTNING AV BILDEN G. J. Anrick fot.
Å FÖREGÅENDE SIDA.
eftermiddagen sikta vi den första strimman av Virijaure
- en eggande syn. Men nere i Vejejokks floddal börjar
dimman att tätna och sänka sig, och snart synes endast
själva foten av fjällen; ovanför ligger dimman som ett lock.
Inte mycket att se alltså, men alltid något. Magnus hejdar
oss vid ett fågelbo, där en unge just krupit ur skalet och
en annan som bäst håller på att picka hål på sitt; vi se
näbben sticka ut och känna honom röra sig därinne, när
vi ta ägget i handen.
Den tämligen branta sluttningen ned mot låglandet kring
Virijaure och Kettaurejokk står i minnet som något mycket
fantastiskt med svarta stalp, drypande av väta.
Äntligen Kettaurejokk! Den sista biten med täta,
manshöga snår av vått vide har sugit ut våra yttersta krafter.
Dagsmarschen har ju också blivit på tok för lång; vi ha
varit i gång tjugu timmar - med fyra timmars
middagsvila - och tillryggalagt fem dryga mil. Men det är ont
om goda lägerplatser på denna sträcka; högfjället med sin
kyla och sin nästan totala brist på bränsle inbjuder ej till
längre uppehåll. Tvärs över jokken ligger Staloluokta fasta
lappläger - tänk, att få krypa in i en kåta och sträcka ut sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
