Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sulitälma-Salto av ASTA KIHLBOM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I INGAS LOVADE KÅTA.
G. J. Anrick fot.
240 ASTA KIHLBOM
på en mjuk
renhud! Och slippa
myggen.
Hundarna börja
skälla, och snart
sticker ett
lapphuvud ut genom den
närmaste kåtans
dörr, men det
försvinner igen och
ingenting vidare
händer. Magnus
får till sist vada
över efter båten och hämta oss, och väl på andra sidan
bliva vi vänligt mottagna: det kan icke vara annat än
hyggligt folk, som har Holmbomarna i sällskap. Efter
vederbörligt kaffe och prat få vi nattkvarter i de olika kåtorna,
och snart ligger man härligt utsträckt på en mjuk renfäll
framför elden. Medan jag somnar med ena ögat, hinner
jag med det andra kasta en blick på filten, som jag breder
över mig, ett förnämt stycke hemslöjd i brungrått och blått.
Nästa morgon då jag vaknar är det första jag ser vår
värdinna, som sitter på huk framför elden och blickar in i
lågorna med händerna i knät och ett stillsamt leende över
ansiktet; ibland suckar hon lätt. Jag vänder mig om och
somnar på nytt, men var gång jag vaknar upp för ett
ögonblick under de
närmaste timmarna, ser
jag samma
oföränderliga syn. »Gud skop
ingen hast i
Lappland!» - Staloluokta
befinnes vara en
förtjusande oas av
björkar och grönska
mellan långsträckta fjäll;
i bakgrunden brusar MIDDAGSRAST VID RÅVF.TAURK. E. Rabe fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
