Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållandet, att hundratals meter mäktiga berglager kunnat
avsättas, hårdna, åter luckras upp och svämmas bort, att
bergskedjor kunnat födas och förintas.
De för mänskliga mått ändlösa tidrymderna måste även
införas i föreställningen, då den objektiva vetenskapliga
iakttagelsen tvingar att tro på det märkliga »inre liv», som
omvandlat en jordart av lerans natur till den hårda,
kristallfyllda gnejsen, som av det lösa, kritliknande kalkslammet
skapat den fasta, korniga marmorn, som ur smälta massor
ur jordens innandömen låtit bergarter uppstå, vilka i den
oinvigdes ögon ha föga likhet med varandra. Sådan
»metamorfos» står ständigt den inför, som vill klarlägga
beskaffenheten av det svenska urberget och ej minst av
Stockholmsnejdernas berggrund och dennas historia.
Drivkraften, som utlöst detta inre liv, vilket låter atomer
och molekyler vandra från, i eller till kristaller i bergens
tysta innandömen, synes framförallt vara det väldiga tryck,
som de djupare liggande stenmassorna äro utsatta för, men
även de värmemängder, som utlösas i massorna eller som
stiga från djupen, samt bergfukten, som stilla och sakta men
aldrig sinande suger sig genom även de tätaste bergarter.
Ännu ett må ihågkommas. Vad som nu är yta, låg en
gång hundratals meter nere i djupet, begravt under lager,
som ej längre finnas eller som i dag ligga nedknådade i
underjordens djupaste mörker. Naturens krafter ha i våra
trakter med urberget farit fram ungefär som bagerskan, då
hon ältar degen. Märkligt nog bliva ytans hårda, spröda
bergarter på djupet, under starkt tryck och viss värme,
formbara som degen; jfr fig. 3.
Den som från ångbåtsdäcket eller kupéfönstret ser de
uppstickande bergpartierna i det stockholmska landskapet bör
förvisso känna beundran inför den träffsäkerhet, med vilken
för länge sedan bortgångna generationer i ordet gråsten
skapat ett gemensamt namn för vad som där synes av
berggrunden. Grått i grått, bara grått. Det är dock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
