Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 GUNNAR ANDERSSON
Bronsåldern hade då landet så vuxit redan nått sitt slut;
2 500 år stodo kvar till nutiden.
Det Stockholmsland, isen och havet lämnade, såg
annorlunda ut än det de tagit i besittning. Berggrundens
höjder och dalar hade visserligen ingendera av dem
nämnvärt rått på, men isen hade dock förmått något fmhyvla,
putsa och kantstöta dem. Allt som var löst eller kunnat
brytas lös hade dessa båda däremot farit hårdare fram
med, och ej minsta spår av de föristidliga, lösa jordlagren
synas orörda finnas kvar i dessa nejder. Däremot trättas
rikligt med nya avlagringar, som is eller hav nybildat.
Den som far från Stockholm någon av de stora
segellederna österut behöver icke vara någon framstående
iakttagare för att se den skillnad, som råder i klipphällarnas
utseende då han blickar mot norr och mot söder. I
»läsidan» mot norr tvära, förklyftade kullar, i »stötsidan» mot
söder avrundade, slipade hällar (fig. 15). De senare har
den från norr kommande isen »stött av», rundat av med all
sin kraft. Stenblock, infrusna i dess bottenlager, ha
paral-lellrepat den hårda gråstensklippan på ett sätt, som än i
dag kan iakttagas på tusen och åter tusen ställen, där
klippan sticker upp ur havet eller ur moränen eller ur leran.
Moränen, det är namnet på det material, isen lämnade
som ett täcke över landet. Allt vad isen fann, då den bredde
sig ut över detsamma, malde den samman — smått och stort,
block, grus och fmmjöl — till en likformig massa. Sådan
morän ses nu överallt i Stockholmstrakten, mäktigast på
höjdernas sydsidor i lä för isrörelsen. Understundom, såsom
i trakten av Sundbyberg är moräntäcket hopskjutet i små
låga vallar, beströdda med block. Vid varje sådan vall
stod iskanten på havsbottnen en vinter och under denna
matades ny is fram, som sköt framför sig moränmaterialet.
På morän eller berghäll vilar den märkliga bildning, som
av allt att döma är den närmaste orsaken till att
Stockholm nu intar just den punkt på jordskorpan, där dess
husmassor resa sig, nämligen Stockholms- eller
Brunkebergsåsen (fig. 13, 14 o. 17).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
