Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSNATURENS HISTORIA 31
Randzonen av varje stort istäcke utgör dess
avsmältningsområde. Under svett och möda ha alla de, som sökt tränga
fram, exempelvis över Grönlands inlandsis, fått göra
bekantskap med denna flera mil breda randzon. På dess yta
rinna stora och små floder fram; de störta i djupa springor,
vilka i riklig mängd genomdraga hela denna del av ismassan.
Vid isens botten urholkas vida valv, genom vilka till sist
vattenmassorna föras bort i mäktiga isälvar. Här utöva de
ovanliggande vattenmassorna sitt betydande tryck, vadan
hela isälvsystemet närmast motsvarar det system av slutna
rör, med tillhjälp av vilket i nutidssamhällenas
vattenledningar vattnet drives fram skäligen oberoende av lutningen.
Detta under ofta väldigt tryck arbetande vatten tog i
bottenlagret hand om moränen, slipande dess beståndsdelar mot
varandra. Blocken och stenarna erhöllo en form, alldeles
överensstämmande med den de få vid havsstränderna, då
vågorna mala dem i stranden. Finmaterialet, lerans
beståndsdelar, spolades bort från det grövre. Så skedde så länge
landisen fanns kvar. Där denna smälte avsattes i havet
framför isbräckan som en deltakulle de sten- och
grusmassor isälven fört med sig. Då älvens vatten nådde isranden
avtog trycket och därmed strömstyrkan och transportkraften.
Vanligen avlagrades först en kärna av större, runda block;
denna omgavs med ett skal av grövre eller finare sand.
Avsättningen skedde ej likformigt, beroende på växlingar
år från år i israndens beskaffenhet, på materialtillgång i
istunneln, på underlagets ojämnhet o. a. En bild av dessa
växlingar ger just Stockholms märkliga ås. Betrakta noga
kartorna, fig. 14 och 17; det är uppenbart att det ej är en
sammanhängande grusmassa, utan ett antal skilda partier.
Detta har haft sin stora betydelse för Stockholms stadsplan
särskilt i äldre tider.
I det land, som i mellersta Sverige för årtusenden sedan
steg upp ur vågorna, där spridda bergkullar skildes av
sumpiga lerslätter, spelade rullstensåsarnas torra
grusmassor för de äldre bebyggarna den viktiga rollen av naturens
väganläggningar genom den svårframkomliga terrängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
