Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA VATTENVÄGAR FRÅN ÖSTERSJÖN TILL MÄLAREN 41
tidens början, såsom t. e. vid Jarlabankes landsvägsbro i
Täby) och den kungsväg, Eriksgatan, som väl fanns redan
då, hade man att ta sig fram från bygd till bygd på stigar,
som än ledde genom ådalarnas och bäckarnas träskmarker,
än över moränhöjdernas urskog, som säkerligen inte var
att leka med i detta landskap med dess för skogsväxt så
gynnsamma betingelser. Lyckligtvis var det nog endast
enstaka vandrare — kanske främst sådana, som ännu i dag
undvika de stora stråkvägarna —, som för längre sträckor
behövde utstå sådana besvärligheter. Ty i Uppland mer
än på de flesta håll i vårt land har naturen själv lagt sig
till rätta för människornas samfärdsel. Landet
genomdrages nämligen både i längd- och breddgradernas riktning
av väldiga naturliga diken, där antingen Östersjöns eller
Mälarens vatten direkt sköljer in i långa, fjordliknande
vikar, eller där pärlband av sjöar sända sitt vatten ut till
någon av dessa vikar. Så är det ännu. Så var på den
tiden fallet i en ännu mera tydligt framträdande grad.
De resande stego ombord med sin packning på en av
den tidens smäckert byggda skutor, ett svarttjärat fartyg
närmast likt senare tiders kyrkbåtar av dalatyp. En dylik
farkost är som bekant ganska rymlig, och det finns ingen
anledning att antaga, att icke en tillräcklig mängd båtar
av den klassen kunde tillfredsställa det dåtida uppländska
trafikbehovet. Men väl kan man tänka sig, att den resande
kunde ge sig på färd till Uppsala i en betydligt mindre
farkost än så. Vi behöva inte föreställa oss vikingatidens
resande ombord på ett väldigt, högstammigt drakskepp med
trettio åror vid varje reling. Till och med de kungliga
fartyg, i vilka stormrika hövdingar i Vendel (visserligen
några hundra år före vikingatiden) legat jordade, ha varit
av ganska blygsamma proportioner.
När alltså båten var lastad och bemannad, rodde man
inåt någon av de fjärdar, som ledde i önskad riktning.
Där [det öppna vattnet äntligen tog slut och ån tog vid,
blev rodden en smula besvärligare, men inte mycket. Snart
nog vidgade den sig åter till en sjö, där man i god vind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
