Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 ERNST KLEIN
Uppsala (och måhända under ungefär samma tid Vendel)
till Sigtuna och därifrån till Stockholm.
Dessa förändringar, som sålunda ha en stor andel i
Stockholms uppkomst, grunda sig delvis på den av geologerna
påvisade landhöjningen, vilken i växlande tempo pågått
alltsedan istidens tunga jökeltäcke dragits undan från våra
trakter. Ännu under yngre stenåldern ha endast sådana
delar av Uppland varit bebodda, som nu ligga mer än ett
20-tal m över havet. Under denna nivå var landet då ännu
en sjöbotten, över vilken Östersjön bredde sig. De bördiga
lerslätterna i mellersta och östra Uppland voro fjärdar, ur
vilka en skärgård stack upp, liknande den som nu livar
landskapets östkust.
Vid den tid — för något mer än 1 000 år sedan —, då
historiens ljus hunnit sprida sig även över det yttersta Thule,
har landhöjningen fortskridit så långt, att i stort sett allt,
som nu är bygd, redan hunnit erövras från strömmingar
och gösar. Nivåskillnaden i Uppland mellan vikingatidens
och våra dagars havsgräns är icke mer än 3 a 4 m. Det
betyder ingenstädes, att stora delar av vad som nu är torra
landet då lågo under vatten. Men väl betyder det, att vad
som nu är sankmark och endast genom utdikning gjorts
odlingsbar, då ännu var en sjö eller vik med ett par
fam-• närs vatten; att vad som nu är ett även under vårfloden
halvt igenvuxet stordike, då varit en å, som kunde bära
båtar och skutor på sin rygg; att vad som nu är ett system
av grunda åar och vassbevuxna sjöar, som man endast med
möda tar sig fram i med en flatbottnad båt, utgjorde en kraftig
och väl framkomlig vattenled. Större är icke skillnaden
mellan nu och då, men stor nog, om man ser den ur
samfärdselns synpunkt.
Ty hur gestaltade sig en resa från Mälarens mynning
inåt Uppland på den tiden?
Valde man att fara landvägen, fick man inte vara tyngd
av annan börda än »visdom mycken» för att ta sig fram.
Ty med undantag av enstaka bygdevägar (vilka man för
övrigt först har vittnesbörd om genom runstenar från medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
