Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När man vandrar i vildmarkerna, kan det hända, att
man träffar på platser — det gäller väl närmast idyller
mitt ibland storheten —, som man liksom ville behålla för
sig själv. Man har gjort ett fynd, som gör en obeskrivligt
lycklig, man är rädd för att andra skola komma och oskära
det, beröva det dess hemlighetsfulla tjusning.
Inför syner, sådana som mötte oss från Herrångsstötens
topp, få dylika känslor ingen plats. Här försvinner allt
mitt och ditt, alla småsinta och egoistiska tankar.
En förnimmelse av oändligheten griper själen. Vad är en
människa? Vad är jag? — — —
Denna julimorgons strålande panorama från Herrångsstötens
topp är mitt ojämförligt ståtligaste minne från Jämtlands
fjällvärld, i mäktighet avgjort överträffande synerna
från Sylmassivets högsta punkt. En annan bestigare av
Herrångsstöten skall måhända icke få samma starka intryck.
Det beror ju så ofantligt mycket på de tillfälliga
väderleks- och siktförhållandena. Men är blott vädret vackert,
måste en bestigning i varje fall vara utomordentligt lönande.
Fjällvärlden erbjuder ju för övrigt en oändlig rikedom av
växlingar från den ena stunden till den andra. Kanske skola
en annan tid på dagen andra belysningsförhållanden avlocka
tavlan nya skönhetsvärden, varom jag icke har en aning?
Kylan hindrade oss denna morgon från att stanna mer
än omkring 20 minuter på toppen. Innan vi bröto upp,
gjorde vi en avstickare ned till randen av den förutnämnda
kitteldalen. Den visade sig vara en sevärdhet för sig,
en naturskapelse av imponerande dimensioner. Botten och
väggar voro, om jag minnes rätt, helt och hållet täckta av
»ur», större och mindre stenblock som ett oavbrutet täcke
— minnen, som den forna glaciären lämnat efter sig. Men
det blev för oss blott ett par ögonkast; genomfrusna som
vi voro hade vi inte lust att vandra omkring för att göra
några närmare iakttagelser.
En sista överblick av rundtavlan, de första dröjande
stegen på nedfärden — och panoramats båda jättar dyka
obevekligt ned bakom Herrångsstötens runda kalott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
