Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemma i Hälsingland av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMMA I HÄLSINGLAND 3
baleariska öarna. Min faders undervisning var mer ivrig
än metodisk. Hans oro för att jag icke skulle hinna lära
mig latin begynte redan när jag var fem år och inhöstade
åt mig en del osmälta latinska glosor.
På kvällen stodo jag och min kamrat, förtrogna och vän
i många år och väder, min ett år yngre syster, framför
pappa och läste våra aftonböner. De mindre syskonen
flyttades efter hand från mammas knä till vår sida, när de
kunde deltaga. Det började till höger nedtill med »Jag
tackar dig Gud, min käre himmelske Fader», som var svår
och lästes av mig. Därefter gick det uppåt till »Fader vår»,
läst av min syster. Sedan svängde det åt vänster ett stycke,
därefter åter uppåt och med ett tvärt knä till höger med
diverse små böner efter råd och lägenhet, som slutade med
Herrens välsignelse. Från dess plats bra högt uppe till
höger fortsatte bönelinjen i min föreställning ytterligare
uppåt till versen
»Det går en ängel kring vårt hus.
Han haver tre förgyllda ljus» o. s. v.
Jag såg ängelns försiktiga gång för att ljuset icke skulle
fladdra och slockna, och jag vet inte varför den versen hade
en särskild andakt och glans med sig. —
Backen svängde upptill och var svindlande. Den
passerade landbogården, inbyggd, med många hemligheter och
med små färgskiftande, blyinfattade glasrutor inåt den
fyrkantiga gårdsplanen. Kyrkbyggmästarens barnbarn i huset
på backen bredvid prästgården voro äldre än vi och kunde
den avundade konsten att, även när det var is, styra
kälken, som då av farten orkade hela vägen över kyrkvallen
och nedför den andra, mindre backen till landsvägen.
Det såg farligt ut, när pappa red på Perla utför
branten, och det kunde vara nog så knogigt för korta små ben
att komma uppför. När Tadda — eljest Karin
Gisselsdotter, som i fjol, mer än 90-årig, slutade sina dagar, och som
skött om oss alla syskon ända till den sista, som också
blev den bästa av hela vår släkt — när hon en gång, själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
