Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemma i Hälsingland av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATHAN SÖDHHBLOM
trott efter sädupptagning på Gillgårdstäkten, gjorde
svårigheter, lär jag ha bevekt hennes ömsinta hjärta med orden:
»När jag blir stor, så skall jag bära Tadda», ett löfte som
jag klent har hållit.
Hur vacker kyrkan är med sin bogårdsmur omkring och
sina två stigluckor, av vilka männen brukade den ena,
större, och kvinnorna den andra, med sin klockstapel, som
ännu i dag utgör en övergång från stavkyrkornas
takkammar och byggnadsstil till klockstapelns senare, klassiska
fason — hur vackert allt detta och den sluttande
kyrkogården med utsikt uppåt byarna är, det kunde mina
barnaögon icke fatta. Men det var hyvens att sitta inne i den
lilla kyrkan, fylld som hon var från golv till tak. Från
översta läktaren tittade de halvvuxna pojkarna ned. Och
det fanns lyckligtvis så mycket annat att se och höra på,
att ögat endast då och då med bävande nyfikenhet behövde
snudda vid den hemska tavlan till höger om korfönstret
med drakens öppna gap och människokropparna, som föllo
ned däri. Pappa brukade fast predikstolspsalm, senare på
ålderdomen »Vår egen kraft ej hjälpa kan» (124.2), vid den
här tiden i Trönö: »Ack, Herre Jesu, hör min röst» (63.13).
Men inte anade barnet de inre strider, som avspeglade sig
i psalmvalet. Tidigare hade han under sitt tunga grubbel
använt: »Ditt ljus tänd i mitt mörka sinn» (133.3). Men
för att bruka en gammal Trönöbos ord till mig för några
år sedan: »När han vart fri lagen, bytte han om
predikstolsvers». Nästan starkaste barndomsminnet från kyrkan
är solvärmen utanför vapenhuset, då människorna
strömmade ut och kommo och hälsade så vänligt.
Sedan tog hela Trönö för mig gestalten av en kyrka.
Åns slingrande linje och vägen blevo mittelgång. På sidorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
