Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemma i Hälsingland av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
() NATHAN SÖDERBLOM
De tre socknarna bilda en sluten och samlad och
samtidigt rymlig landskapsbild. Vari består dess egendomliga
skönhet? Bilden företer något helt och avslutat, fastän man
i klar luft ser linje bakom linje och anar fortsättningen.
Höjdsträckningarna, som stänga blicken, bilda ett
regelbundet, nästan runt bäcken. Men detta är icke trångt, icke
en kittel. Utan nejden prydes av en ärekrans.
Visserligen sade bonden i Bergsjö till landshövdingen, som
utropade: »Tänk, vad här är vackert», »Ja, för å vara på
lande så.» Men tro inte därför, att bara herrskapsfolk och
turister och inte de som bygga och bo i Dellarnas vida land
se, hur säregen och fulländad dess fägring är. På en
mellandag mellan två förrättningar i Hälsingland kostade
jag härom året på mig en vandring alldeles på egen hand
till de gamla kära ställena. Jag började med kvarnen i
Stömneån, — där jag så ofta setat hopkrupen och osynlig
i en vrå i kvarnkammaren, medan brasan och bönderna,
som väntade på sin malning, och mjölnaren, som snickrade
på lediga stunder då drängen skötte mälden, sprakade och
»rykte» i kapp, för att sedan på de ännu varma
mjölsäckarna i nattkylan åka hem till Bjuråker. Och jag
slutade dagen vid Norrdellens strand bortom Bjuråkers kyrka
i min exerciskamrat kyrkvärdens profetkammare. Vid den
högresta gården i Västeräng i Delsbo, som Jon Larson 1846
uppbyggde och som väl vore värd att av arkitekter
avtecknas och efterliknas, stod en man från Ås och flänsade
timmer. Vi talade om nejden. Han anförde Lars Landgrens ord:
»Delsbo är inmura’ i berg.» Men för egen del tillade han:
»Berga ä’ nära i andre söckna.» Men här kunde han andas
fritt. En så fin och exakt känsla hade denne allmogeman
för det egendomliga i Dellarnas landskap. Jag vandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
