Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindefallet av Bertil E. Halden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En sydlig utpost av detta högland gömmer inom täta murar av granskog en liten fläck av
sällsam skönhet. Ett fragment av en sörmländsk slottspark med åldrade lövträdsstammar,
glest utplanterade i en väl planerad terräng, en grönskande liten väg, en bäck, som
förlorar sig i den mjuka mattan. Alltsamman i bisarr förvildning — igenskogat, som
hälsingen säger. Det är Lindefallet. Tre fjärdingsväg längre österut smyger
granskogen ännu tätare kring Hedninghällas vilt majestätiska ättestupa, och
ytterligare en dryg halvmil bort bryta Bottenhavets bränningar mot kusten.
EN AV LINDARNA I LINDEFALLET. Förf. foto.
Efter små kärrvägar och villsamma gaddar kommer
vandraren upp i denna skogstrakt. Bilar och motorcyklar ta
sig ju numera ofta upp till bovallarna på bergen; till
Lindefallet går det icke — dess bättre! Den kortaste vägen från
bygden går genom en helt vanlig barrskog med mossor och
ris. Tallörten, knäroten, några vilsekomna blåsippor, efter
bäcken i närheten en och annan olvonbuske, några snövita
toppar av det sirliga gräsullet samt den lilla mossliknande
Selaginellan låta dock den med traktens karga flora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
