Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindefallet av Bertil E. Halden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtrogne ana, att man kanske går större överraskningar till mötes.
Och oförmodat står man mitt i Lindefallet. Det är icke
en Säters brant stupande, grönskande ravin, icke ett
sydbergs svårtillgängliga, snåriga rasmark. Ett par nästan
omärkliga terrassplan med svag sluttning mot nordost bilda
underlaget för såväl Lindefallet som den omgivande
barrskogen.
Över en hundraårig granskog höja sig bortåt ett femtiotal
rakvuxna, grovstammiga lindar. Deras kronvalv nå oftast
mer än 20 m över marken, betydligt över granskogen, och
delta fastän många av dem äro toppbrutna. En lönn mäter
vid brösthöjd omkring 160 cm i omkrets och räcker också
med sin topp över de närmaste granarna. Den största
alin, jag funnit å Lindefallet, håller 118 cm i omkrets och
når 13 meter över marken. Även vanligare lövträd finnas
här. Insprängda i granskogen, som i täta led ryckt in i
luckorna mellan de åldriga lindarna, stå asp, masurbjörk
och glasbjörk samt trädformigt växande gråal och klibbal.
EN ANNAN AV LINDARNA; VID BRÖSTHÖJD 240 CM I OMKRETS. Förf. foto.
Går man upp till Lindefallet i början av juni, stå lindarna liksom döda.
Marken omkring dem är risig och beströdd med brunt löv. Men ur
lövtäcket framskymta grupper av storväxta blåsippor och vitsippor, här
och där kanske också vispstarr och ormbärsört. Måbärsbuskar och
try ha slagit ut sina blekgula blommor, rönnen
börjar grönska, kanske lyser också en rosenröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
