Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra folklivsmuseer av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 NILS LITH BE K G
i vardagslivels mödor och festdagarnas glädje, — fast
sammangjutna gentemot grannsamhällets folk, men inbördes
präglade av varandras seder, åskådningar och tycken.
Bonden brukade jorden som fäderna gjort sedan urminnes tider.
I stort sett levde man i ren naturahushållning. Penningen
var en sällsynt tingest. Ur jorden tog han sin näring, och
för överskottet bytte han vid marknader eller stadsresor till
sig andra varor. Gården byggde han själv med grannlagets
hjälp, inredning och redskap förfärdigades på gården eller
av byhantverkarna. Ullen och linet togs från egna får och
egna linfält, bereddes och spanns av gårdens kvinnor,
färgades med hemberedda färgstoffer och sattes i vävstol av
hustru och döttrar. Dräkten syddes av sockenskräddaren
efter det för orten typiska snitt, som av ålder skilt den
från andra orters dräkter och folk. Denna isolering var
en fruktbar mark för gamla fördomar, men i den låg även
en självhävdelsens kraft, som togs ifrån bondekulturen vid
isoleringens upphävande, och för vilken den senare
kommunalförvaltningen aldrig blivit en fullgod ersättare.
Vad som framför allt kom hela den gamla fastheten att
störta samman var skiftena, först storskiftet, så enskiftet och
slutligen laga skiftet, alla i stort sett genomförda under
1800-talet. Den samhällsform, som släkte efter släkte, så långt
räknas kunde, bildat ramen kring de gamles liv, brytes
sönder. De gamla hemmen rivas för utflyttningarna, och nya
byggas på andra platser. Det ärvda bohaget blir
gammalmodigt i den nya omgivningen; det skall ersättas med nytt,
och detta erhålles lättast och fortast, om det köpes, men
därvid bli också de gammaldags marknadsvarorna icke
längre lämpade till den nya »stassen». Så tränger
stadskulturen så småningom in i bondehemmen. De gamla
dräkterna läggas av, de hemvävda stofferna ersättas med
köptyger, tysk och annan gottköpsgrannlåt, som man får syn
på, dras med från stadsresorna. Men den gamla varma
trevnaden är borta. En ny kultur har kommit i stället,
fridlös som bonden, som gått från sin ärvda grund. Långt
borta i väster lockar ett land, där otroliga rikedomar kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
