Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbrohult av Gotthard Virdestam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENBROHULT
237
GAMLA PRÄSTGÅRDSTOMTEN, STENBROHULT.
gården här tycks vara liksom av Flora själv utsirad. Om
något rum uti hela världen kan vara ställt på angenämare
ort, tvivlar jag mycket, ty är alltså ej underligt, om jag
med poeten hade orsak klaga:
»Nescio qua natale solum dulcedine cunctos
ducit et immemores non sinit esse sui»
(O vilken underlig kraft oss drager till fädernejorden;
hon, vilkens ljuva behag aldrig förglömma man kan).
Så visar Stenbrohults socken tvenne olika anleten — ett
mörkt, allvarligt och ett ljust, leende. I forna dagar har
bygden dock varit ännu mera lummig och fager än den
nu är, om vilket förhållande de många gårdsnamnen på
-hult bära vittnesbörd. I dessa hult av ek, bok, lind och
alm skedde också en gång under vikingatiden eller början
av medeltiden den första, fasta bebyggelsen i trakten.
Visserligen äro i socknen flera hällkistor och stenåldersredskap
funna, men de fåtaliga fynden från järnåldern samt
avsaknaden på ett större antal gårdsnamn av hedniskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
