Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekolsund och Hjälstaviken av Sven Hörstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKOLSUND OCH HJÄLSTAVIKEN 271
viporna och storspoven bo, där man då och då stöter upp
en enkelbeckasin eller en kärrsnäppa, och där änder dölja
sina ägg under bugande starr. Största utbytet ger kanske
en vandring dit ned i kvällningen. Vi stanna i
parkbrynet. Sothönsens oljud är
förstummat nere på
viken, vipornas ängsliga
skrik ha upphört, och
spovens sista vemodiga
vissling har förtonat. Det
är stilla och tyst. Då når
oss ett underligt ljud.
Det låter gnäggande eller
bräkande men dock
melodiskt. Var kommer det
ifrån? Från himlen,
tyckes det. Vi spana mot
aftonskyarna. Ah, där
är han, den lilla fågeln, enkelbeckasinen eller, som han av
folkmun träffande benämnes, horsgöken eller himmelsgeten.
I luftiga bågar går giljaredansen; han stiger och faller. För
varje störtflykt nedåt bringar lufttrycket stjärtpennorna i
vibration, så att det märkliga ljudet uppstår. Men på marken
sitter hans lilla hona. Till hennes ära svingar han runt
däruppe och till henne störtar han till slut i ett enda vinande fall.
Kvarnberget är en ypperlig plats för studiet av
svanarnas sociala liv. Även sothöns, doppingar och änder kunna
vi iakttaga här uppifrån, men de bli så små, och det är
onekligen svanarna, som
fånga intresset. På
försommaren, när äggen äro
lagda och kräva sin
omvårdnad, finna vi det
stora flertalet svanar som
enstaka punkter spridda
över sjön. Det häckande
svanparet är ett stolt herr-
t KÄURDOPPING. Förf. foto.
SVANÜNGK. Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
