Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekolsund och Hjälstaviken av Sven Hörstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 SVEN HÖRSTADIUS
skåp, som ej tål några likar inpå knutarna. Ett visst
område betraktar svanen som sitt, och varje främling driver
hanen bort. Så utkämpas heta strider om vårarna, tills
ägogränserna bli kända och respekterade. Härav den ganska
regelbundna, glesa placeringen av bona runt hela sjön,
flerstädes i dubbla rader, där vassarna ej äro för täta utan
lämna öppna stråk och ytor mellan sig. En beräkning av
svanarnas antal låter sig här uppifrån lätt göra, och man
kommer till en siffra av ungefär hundra.
Det är en högtid att sitta där uppe på Kvarnberget och
blicka ut över nejden. På ängen nedanför beta några kor.
De höra hemma i den trevna bondgården i skogsbrynet
bakom oss. Till vänster skådar jag ut över den fagra
Mälarviken. Ett tåg, som rusar fram över järnvägsbron långt
därborta, och en bil på landsvägen för tanken ett ögonblick
lill det jäktande nutidslivet. Men blicken far vidare och
stämningen av lugn kommer åter. Bland de åldriga ekarna
skymtar slottet, som minner om inånga av vår historias
främste. Nedanför ligger viken med sina sävkullar, vassar
och fåglar. På den bördiga slätten på andra sidan sjön
skymta små röda stugor, medan kyrktornet reser sig högt
mot horisonten. Så glider blicken förbi Hjälsta by in över
karga enbackar och famnar till slut den mörka skogen där
bakom. Det väcker en känsla av glädje och tillfredsställelse
att blicka,ut över detta landskap. Ej därför att det är
särskilt storslaget, utan därför att det är så äkta svenskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
