Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturuppfattning och turistliv av Bengt Hillman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
NATURUPPFATTNING
OCH TURISTLIV
Men icke har det något att skaffa med naturkänsla. — Vad
menas nu med naturkänsla? Är den av estetisk art?
Ja, svarar den stora skaran resande estetiker, människorna
som njuta av naturen under vissa omständigheter: solnedgångar,
»Sundet i månsken», »midnattssolen över Torne träsk», norrsken,
storm o. s. v., eller vissa framgent av ett landskap: forsar,
utsiktsberg, etc. De älska icke en trakt i dess helhet, i dess liv
under dagarnas och timmarnas växling; de välja ut smakbitar
här och var, kuriositeter, vackra detaljer, som sällan ha landets
must och sällan säga vad det landet självt vill säga främlingen.
Därför är turisten så rastlös. Han vill samla ett museum av
minnen, ju flera och brokigare intryck, dess bättre.
Man må fråga, om den tillfällige gästen någonsin kan förstå
naturen. Ty därtill fordras, att man nalkas den ödmjukt, icke
för att andligen erövra den, utan för att låta den i stället erövra sig.
Det behövs tid för att förstå naturen, och det behövs ro.
Naturen måste komma till en människa på vardagen, utan
högtidsdräkt. Den skall smyga oförmärkt in i hennes dagliga liv och
bli del därav, en dyrbar och oumbärlig del.
Den stockholmare, som en sommar vandrat vid någon lapsk
fjällsjö och sedan tror sig förstå den sjöns egenart och själ, han
tar grundligen miste. Om en nybyggare från Lappland, som
varit en månad i Stockholm, påstode, att nu kände han den
staden, nu förnam han stämningen över Strömmen och förstod
suset i de Djurgardsekar, som en gång inspirerade Bellman, då
skulle samme stockholmare protestera, fastän han själv trodde
sig känna Lappland.
Fordras det icke år för att tränga in i en natur, och kan
icke endast barndomen skänka de elementära, naivt starka
intryck, som en senare, mognad känsla skall bygga på?
Turisten ser den främmande trakten när den är som
fördelaktigast. Han väljer helt naturligt den lämpligaste tiden ur
väderleks- eller vegetationssynpunkt, och därför gör nejden ett
behagligt intryck.
Norrland är icke bara långa vandringar i soliga sommardagar
och dagsljusa nätter, med mygg och våta myrar som pikanta
inslag, vilka förhöja stämningen av »vildmark». Det är inte bara
skidväder i april med däjliga utsikter, ett enstaka
snöstormsäventyr, slädpartier, norrsken, och om kvällarna en flammande
brasa medan kölden knäpper i knutarna.
Den långa hösten med regn och bottenlösa vägar och en
tryckande ensamhet långt från människor, som folket i obygderna
genomlever sedan turistströmmen sökt sig hem, hur många av
sommarentusiasterna känna den? Oändligt få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
