- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1923. Hälsingland /
345

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturuppfattning och turistliv av Bengt Hillman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURUPPFATTNING OCH TURISTLIV 345

Men den hör också till Norrland, till den beprisade ödemarken.
Och om naturen då visar sitt sorgsnaste anlete, så är det ett drag
av dess karaktär, ett drag som ej får förbises, om man vill känna
dess själ. Det går ej att eliminera alla oangenäma sidor hos
en natur och sedan påstå, att man känner naturen själv.

Jag talade en gång med en bonde i Härjedalen. Solen hade
just gått ned och färgspelet lekte över skogsåsarna. Aftonen var
som de flesta, solnedgången utan något ovanligt optiskt
raffinemang, men en fläkt av ödemark slog emot mig som alltid i
skymningen i det landet.

»Det är bra vackert här», yttrade jag.

Och gubben lät blicken lugnt glida bort över höjderna och
genmälte: »Ja, di säger så.»

Svaret är ej ovanligt. Men det ger överraskande perspektiv.
Det tyckes degradera den s. k. naturkänslan till att vara en
sensation för främlingen, till exotism i lättare form, som försvinner
när naturintrycket i fråga mist nyhetens charm. Människor se
icke så lätt skönheten i den vardagliga miljön, även om de
omedvetet älska den. Tjusningen hos ett landskap ligger delvis
i dess främlingskap.

Vilka äro markernas, skogarnas, viddernas diktare ? Villka äro
skildrarna av de bygder, som ännu äga sina särmärken från
nejden, de vuxit ur, där folkets sinnen ha bibehållit musten ur
mark och oplöjd jord och fått sin förtoning av glimmande sjöar
och luften, doften, ljuset över den trakten, det landet?

Det är diktare sådana som Runeberg, Karlfeldt, Hamsun, icke
de vagabonderande vildmarkspoeterna med lättrörd lyra och
delikat palett, reseskildrare, äventyrsromantiker. Endast de stora
folkskalderna, diktarna om folket och för folket, som själva vuxit
upp i dess mitt, ätit dess bröd och insupit dess uppfattning, endast
de ha i mannaåldern kunnat ge oförglömliga ord för vad
barndomen skådat. De ha sett sin bygd i helg och söcken, naturen
i intimt samband med människolivet, och det är så den måste ses
för att rätt värderas.

Mot denna bakgrund skall turistlivet betraktas, bedömas och
inriktas. Den som ger sig tid och möda att grundligt söka
förstå och älska en viss trakt och i denna strävan lägger in både
kärlek och försakelse, om så fordras, han skall också få en rikare
och varaktigare behållning än den, som jagar efter intryckens
mångfald.

Varje människa känner nästan instinktivt frändskap och
dragning till en viss typ av natur, vars stämning fångar henne mera
omedelbart än någon annan och som hon därför helst uppsöker,
när tillfälle att resa erbjudes. Till den, som sålunda funnit sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1923/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free