Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra nordligaste landsdelar och vildmarkens reseteknik.
Entusiastisk, energisk och vän av härdande enkelhet gav
han i sina medryckande artiklar utan tvivel redan från
början det rätta anslaget. Wancke tog först efter flyttningen
till Stockholm hand om våra affärer, men det gjorde han
på ett sätt, som medförde de mest lysande resultat och lade
föreningens verksamhet på det fastaste materiella underlag.
Han var ledamotssamlandets mästare och organisatör och
förtjänar redan på grund därav att i dag särskilt
ihågkommas. Sjudande av intresse och handlingskraft och med en
alla hinder trotsande vilja var han under sin långa
skattmästaretid styrelsens kanske mest framträdande
personlighet. Utan honom hade vi säkerligen icke stått där vi
nu stå.
Den som hjälpte oss att finna Wancke var Victor Balck,
den vördade idrottsgeneralen, då en ung kapten. Han
tillhörde redan från början styrelsen och kvarstod till 1919,
sista åren som vice ordförande. Balck hade visserligen
många järn i elden, men det var också eld i alla hans järn.
Man uppfriskades av hans glada hurtighet. Man fann, att
han tog mötande hinder och svårigheter med samma
glättiga schwung som i gymnastiksalen ett echappée över
trähästen. Man uppskattade tacksamt och livligt den
utomordentliga beredvillighet, med vilken han, när så behövdes,
ställde sin representativa personlighet till vårt förfogande
såväl inom landet som på varjehanda andra platser i
världsalltet. Genom honom fingo vi den önskade anknytningen
till idrottsrörelsen.
På grund av vårt intresse för ungdomen hava vi i regel
önskat ha en skolman på en av styrelseplatserna. Denna
plats bekläddes under en lång följd av år på det
värdigaste sätt av Ludvig Lindroth, den framstående
Stockholmsrektorn och varmhjärtade fosterlandsvännen.
Bland den långa raden av våra dugliga sekreterare kan
jag i kväll icke uppehålla mig vid några andra än de
hittills mest framträdande, numera professorerna Gunnar
Andersson och Hilding Kjellman. Secretarius est anima collegii
II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
