Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter det, men hos oss är sekreteraren icke blott kollegiets
själ, han måste också vara dess arm. Han får lov att vara
icke blott en ordets utan också en gärningens man. Han
måste nästan, som det sagts om jordbrukaren, kunna
tjugu-fyra olika yrken för att rätt kunna fylla sin plats. Men
båda de nämnda förena vetenskaplig och litterär skolning
och formell talang med en ovanligt betonad praktisk
läggning, och de ha med den största kraft och framgång
förmått draga lasset uppför och åter uppför backarna.
Vad är det för andra namn, som framträda, då man
rannsakar föreningens hävder? Vilken sorts människor har
det varit, som värmts av föreningens idé? Jag skall göra en
liten axplockning ur föreningens protokoll och årsskrifter.
Det lilla späda Uppsalabarnet med STF på haklappen var
till en början rätt klent och krassligt. Dess blodmassa, om
man så får kalla vår första ledamotsförteckning, bestod
visserligen till åtta procent av landshövdingar och till ett
trettiotal procent av lärda män, men barnet var dock så klent,
att det tillbragte sina båda första år huvudsakligen med att
sova. Först genom luftombytet vid förflyttningen till
Stockholm fick det hälsans rosor på sina kinder. Det
läkarekollegium, som tog initiativet till denna hälsosamma åtgärd,
bestod av Hildebrand, Nordenskiöld, Svenonius och Balck
med biträde av geologerna Hjalmar Lundbohm. och E.
Svedmark samt riksbibliotekarien E. V. Dahlgren.
Det har varit vår lilla ärelystnad att alltid försöka stå
på egna ben, och vi ha endast två gånger och det i
början av vår tillvaro begärt anslag av allmänna medel. Första
gången var 1889, då vi, medtagna av
Köpenhamnsutställningen, ställde om en riksdagsmotion. I denna, som
frambärs av den kände Lappmarkspatrioten överste C. O.
Bergman och botanisten professor V. B. Wittrock begärdes ett
anslag av 3 000 kronor. Den avstyrktes enhälligt av
statsutskottet — och då är det som bekant i allmänhet bäst att
låta hoppet fara — men den segrade dock trots allt, varmt
understödd av bl. a. landshövding Curry Treffenberg,
sedermera statsministern E. G. Boström, den blivande talman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
