Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under sommarens sol och svälla till mäktiga strömmar under
vårfloden. En av dem har ett namn, som den gör skäl för.
Det är Pösan. Den rinner upp i den nämnda mossen på
Syd-Billingen, forsar fram åt söder, möter Slafsan (»den
slaskiga»), vilken får sitt vatten brunfärgat av Åslemossen,
som den dränerar. Förenade bilda de Hornborgaån, som
i nordväst når den bekanta sjön.
Nere vid Stenstorp går Pösan i mjuka krökar i sin
alltför stora dal, en gång utskulpterad och avpassad till en
långt större älv. Nästan hejdad i sitt tröga sommarlopp
av dess rika växtlighet — vattenpesten (Elodea canadensis)
hotade den en gång med fullständig igenväxning — kan
den under vårtid fylla den breda dalbottnen. I våldsam
fart komma då isflaken törnande mot alstammarna vid
varje strömstark krök, till fröjd och gamman för all
ungdom i det lilla stationssamhället, som seglande på isflaken
söka riskera sina unga liv.
Falans jämna yta brytes av rundade morän- och
gruskullar — ändmoräner från den tillbakaryckande landisen,
radialmoräner i isens rörelseriktning eller ett oredigt
virrvarr av gruskullar och åsryggar. Skoglösa och gräsklädda,
beströdda med en- och rosenbuskar eller täckta av lövskog,
ge de ofta härliga utsiktspunkter för vandraren över slätten.
Och själva kunna de i sin mjuka böljegång, täckta av
björkskogens ljusa vårdräkt eller i nyponblommornas färgprakt,
smeka öga och sinne.
Högst och mäktigast av dem alla är Varkullen, som likt
ett litet berg höjer sig över slätten vid Vartofta station, ett
70-tal meter över denna, som själv ligger omkr. 200 m över
havsytan. Kullens namn betyder Vårdkullen eller Vaktkullen
och den har givit hela Vartofta härad sitt namn. Mjukt
rundad höjer sig dess gräsklädda högsta topp över lövskogen,
som täcker dess sidor. Blickar man från densamma en
sensommardag utåt Ålleberg, skimrar bergets sluttning i
färger av grönt och solljust guld. Rågfältens rutiga mattor
ge den intensivt gula färgen och ängens och lövskogens
gröna fläckar bryta av mot den skoglösa trappryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
