Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bild från falan J i bakgrunden ålleberg. C. G. Rosenberg foto.
Hänfört har Linné en gång skildrat motsatsen mellan
västgötabergens norrländska skogsvidder däruppe på
trappplatåerna och de ljusa lövängarnas sydländska yppighet på
lerskiffer- och kalkstenssluttningarna nedanför. Alla dessa
lövängar och lunddälder, Kinnekulles eller Hunnebergs,
Billingens eller Mössebergs, Varvs- eller Gerumsbergens, prunka
i sin rikedom med ek, alm, ask och asp, lind och lönn,
hägg och rönn, med grupper av hassel och hagtorn och av
try och rosen under trädens kronor, med sippor, viol och
vårört, som ge färg under vårens och försommarens tid.
Bergen äro kända för sina fågelbär. Sällan möter man
fagrare syn än de körsbärsrika sluttningarnas vita och skära
blomsterhav i försommartid.
På den varma kalkstenens tunna jordtäcke på Falbygden
har den sydryska stäppens fjädergräs (Stipa pennata) sin
enda lilla växtplats i vårt land. Där ha också fjällgröens
och murbräckans fjällväxter stämt möte.
Hornborgaån leder ned till den grunda kärrsjö, som
med sin rika växtlighet och sitt fågelliv blivit så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
