- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
23

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men då vattenmassorna från Billingens smältande snö
komma om vårarna, då kan en alltför kort tid vattenytan
åter breda ut sig i något av sin forna vidd. Och då kan
också, lockade av dess öppna vatten mellan iskantade
stränder, sångsvanarnas hundratal rasta på dess vågor och låta
de öde stränderna genljuda av sina läten.

Falbygdens och Billingens stora trekant — en yta på 1 000
kvkm — är den största av silurbygderna och den som mer
än någon annan i de talrika kalkstenslängorna, i de
åldriga medeltidskyrkorna och ej helt försvunna ryggåsstugorna
även kulturellt bryter av mot slätten runt om. Kinnekulle
är en annan mindre sådan, och ännu mer känd — en
herrgårdarnas bygd på slättens bondebygd — medan under
Halle-och Hunnebergs skogiga diabasmassor skiffern och
kalkstenen ej bildar en tillräckligt bred terrass för att skapa
någon egen kulturbygd.

SLÄTTERNA.

Det omkring 15 km breda bälte av sjö och mossrik
moränmark, varav Hornborgasjön och dess omgivning är en
del och som bildar en västlig bård till Falan och Billingens
berg, viker i väster för den jämna sand- och lerslätt, som
sträcker sig ut mot Vänern. Här är rågens och havrens rike,
en vidsträckt yta, jämn och skoglös i sina centrala delar. I
ytvidd har den ej någon överman i Sveriges rike mer än den
sydvästskånska slätten. Och häruppe är slätten jämnare.
Knappast en svag böljegång visar sig på dess yta, som fått
sin plana karaktär genom lersedimentens jämna avsättning
i det ishav, som en gång svallade här och som lämnat sina
märken i Kinnekulles rundsvarvade rödstensklev och i dess
grottor, i strandvallar och strandhak omkring 125 m ö. h.
Berggrunden, som trädde fram i små rundhällar i
moränområdet i väster och som här och var ger sig tillkänna,
ligger flat och flack. Det är en av de jämnaste
urbergsslätter vårt land äger, vitt skild i karaktär från
Mälardalens nätverk av dal och slätt mellan kärva bergknallar
och moränöar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free