Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en kulle, ty honom var ej den heliga kristna läran känd.
Men på densamma kullen står deras klockhus (stapel) nu
i Mellby.»
Den fjärde lagmannen, Kring-Alle, säges ha täljt lag å
»Linkornsewallum», varmed anses vara åsyftad
»Ekornavallen» i Hornborga socken. Här finnas ej blott tre gånggrifter,
av vilka en mycket stor, utan även flera resta stenar och
en domarering. Det är av intresse iakttaga, hur nära dessa
järnålderns monument äro bundna till grannskapet av
stenålderns. Man har helt enkelt tagit de lättast åtkomliga
hällarna från de senare. En av de resta hällarna bär
skålformiga gropar på ena sidan, en för gånggrifters takblock
lika vanlig som för järnåldersmonument märklig företeelse.
Det är icke alldeles uteslutet, att några av de från
Ekornavallens gånggrifter rövade hällarna rests först under Kring-Alles
tid. Ty nu randades, vid gränsen mellan heden och kristen
tid, landskapets tredje stora monumentperiod, runstenarnas.
Det har väl ej funnits en präktigare vägvård än Källby
hallar, vilka på långt håll skymta som två smäckra pelare
på ömse sidor landsvägen å ett naturligt backkrön. Och
de äro ståtliga än, fast prosaiska väghållningsskyldige illa
skurit ned vägen mellan stenarna. Hunnen fram, finner
man å de tunna hällarnas mot vägen vända bredsidor täta
skåror, som vid närmare påseende sluta sig till ett kors och
en grotesk människofigur i övernaturlig storlek med var
sin runskrivna slinga.
De flesta av Västergötlands hundra runstenar tillhöra
1000-talet. Seden att resa sådana, eller åtminstone att förse de
upprättade vårdarna med huggna runor och ornament
skylles utan tvivel samma inflytande västerifrån, som ledde
till kristendomens antagande. Det är en vanlig
föreställning att sistnämnda händelse — om man så får beteckna
en reform, vars genomförande krävde ett århundrade eller
mera — skulle ha medfört en fullständig omvälvning av
förhållandena i Norden. Den så tror gör sig skyldig till
stor överdrift. Intet annat hände än slutförandet av en
kulturgärning, som redan till största delen fullbordats un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
