Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UDTJA, SKOGSLAPPARNAS HUVUDVISTE. Förf. foto.
väg. Så låg jag då, gömd i hedskogen, och väntade på
att dess präktigaste fågel skulle komma inför mina ögon.
Kycklingarna ha rört på sig en smula under våra
tillrustningar; en har kravlat sig ur boet. Han stultar iväg åt
mitt håll, kliver och snävar och flaxar. Nu är han framme
vid gömslet. Knappt har jag bytt de sista orden med de
avtågande bärarna, förrän jag har honom inne i
halvmörkret hos mig. Han piper ivrigt och stretar på. Jag tar
honom i handen. Det är varmt och gott; han tystnar och
är tillfreds. Varför kom han in till mig? Hela vägen från
boet knogade han på med tydlig iver. Kanske tog han fel
på min röst och tjädermors djupa lockton.
På avstånd ljuder ett uppflög, vingslag närma sig. Det
är modern som kommer. Kanske trettio meter ifrån mig
tar hon marken. Ett par sekunder står hon stilla, så
närmar hon sig och lockar — åh åh — djupt och dovt.
Hon är ivrig, rent av springer fram till boet. Hastigt
smyger hon in under granen och sjunker ned över ungarna.
Åter kommer locklätet, moderligt och skogsmjukt. Ungen
i min hand blir orolig och börjar pipa. Jag låter honom
gå. Efter många vedermödor i den snärjiga ljungen hittar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
