Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han gluggen, pallrar sig ut och fram till mor. Hon lyfter
litet på bröstets fjädrar och släpper in den lille, som vilat
i människans hand.
Tjäderhönan värmer sina små i den kyliga, ljusa natten.
Ett par gånger, när kameran rasslar, reser hon halsens fjädrar
och sträcker på huvudet. Men oron sjunker bort igen.
Omkring oss står hedskogen tyst — bara en bergfink kväker
ibland. Lavmarken går ljus och slät bort under tallarna.
Skogens vilda fågelmoder vilar invid mig, så nära att jag
nästan kunde räcka henne med handen. Från tjäderleken
i snösmältningen kom hon hit. Här under sin granbuske
har hon legat några veckor i väntan, medan sommaren dragit
in i hennes karga skog. Nu sjunga den första värmens
myggor, och nu nlommar blåbärsriset vid hennes bröst.
Natten var förbi, när
vi fortsatte mot Udtja.
Den sista dagsleden
blev sugande lång.
Allt vidare bredde sig
myrarna. Stigen var
ej längre spångad; vi
sjönko ibland till
knäna i sumpmarken. Från
skogshöj ningarna sågo
vi Udtjapuouta lyfta
sin blåa hjässa över
landet. Mot kvällen
hälsade oss Udtjas
hundar, och en stund
senare voro vi
inkvarterade i vinterstugans
kammare hos den
gamle Tejlus,
huvudmannen för byns lappar,
som alla äro
befryndade med varandra.
Skogslapparnas liv
GAMLE TEJLUS, PATRIARKEN BLAND Förf foto.
UDTJAS LAPPAR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
