- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1925. Blekinge /
64

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synas, uppsökt de bekvämare men alldagligare våningarna
i husen med obeliskerna.

Jag vandrar den breda Drottninggatan ned till
Kungsbron, Karlskronas utkiksfönster mot den stora
örlogsredden. Dess stora tid var våren, då alla fartygen gjordes i
ordning för sina sommarexpeditioner och lades ut på
redden. Det blev ökad glättighet och friskhet över
sjömanskretsarna. Man längtade ut bland de blåsande vindarna.
I början av maj kommo sjökadetterna ned från Stockholm
och dem i spåren följde de stackars små extrakadetterna,
hos vilka stoltheten över den nya uniformen blandade sig
med bävan för den första sjöresans nya upplevelser.
Sjöofficersfruarna fingo ett brådskande arbete med att för
männens sjöhushåll stuva in konserver och förråd av tusen
slag. Officerarna själva togo ned Karl XV:s porträtt från
salongsväggen och familjeporträtten från skrivbordet för
att överflytta dem till kajutan och nedstego med andakt
i sina vinkällare för att utvälja de styrkedrycker, som
borde medföras. Klädesförråden översågos och lagades.
Båtsmän kommo och gingo med sjökistor och klädkorgar.
För var gång man återsåg familjefadern hade han blivit
solbrändare och mera havsdoftande. Med ett ord, det var
en tid av liv, arbete och glada förväntningar. Och när
man sedan stod nere vid Kungsbron och såg fregatterna
breda ut sina vita segelmassor och i solglittret styra ut
genom gattet mellan fästningarna, ut mot den blånande
havshorisonten, då strömmade sjölivets poesi emot en på
ett sätt, varom nutidens ångbåtsresor icke giva den blekaste
aning.

Om möjligt ändå intressantare var fartygens hemkomst,
i synnerhet om det gällt en långresa. När telegrafen från
Kungsholms fästning bragte underrättelsen att det väntade
fartyget var i sikte, strömmade alla, som hade anhöriga
ombord, ned till Kungsbron. Redden fylldes av väntande
småbåtar. Man såg det stolta fartyget sakta glida in
utanför Smörasken. Man hörde pipans gälla visslingar och så
rasslet av kättingen, då ankaret gick. Och i allas bröst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1925/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free