Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både de ombordvarandes och deras anhörigas, gav det rasslet
ett eko, men ett stilla och ljuvligt, ett tacksamt »Gud ske
lov!» Ankaret hade gripit i fädernehamnens botten.
Skilsmässans, orons tid var över! Glad och lättad, med
ansvaret avlyftat från sina skuldror gick chefen i land.
Taktfast ljödo årslagen från den sexårade giggen. Strama sutto
de väderbitna roddarna och aldrig gick årornas skivning
med sådan precision och kläm som då. Hur skall jag
kunna skildra de livliga omfamningsscenerna på kajen?
Återseendets glädje sköljde som en våg över massorna. Det
svepte en vind av tropisk, solmättad havsluft, av kryddoft
från palmskuggade söderhavsländer över kajens gräsbevuxna
stenläggning och småstadens fredliga gator. Glättigt
fladdrade samtalet, berättelserna och skepparhistorierna flödade
och »Home, sweet home» var undertonen i det hela.
Med dessa minnen i själen kom jag nu ned till platsen.
Tavlans yttre inramning var sig lik. Där låg Kungshalls
lilla leksaksfort, där såg man en del av de holmar med
underliga byggnader och skansar, som Karlskrona omgördlas
av. Där syntes ett av de gamla kruthusen, som med sina
kubformade kroppar av granit och sina röda säteritak icke
sakna sin monumentalitet. Där låg som förr Smörasken,
den lilla holmen, vars ovala f. d. skansvall tydligen givit
upphov till namnet. Nu var den dock ej längre kal som
förr, utan täcktes av grönskande buskar. Smörasken hade
fått persilja på sig.
Ja, ramen var densamma och solglittret över redden lekte
lika friskt och lockande som förr. Men fartygen voro
bortblåsta. Kajen var tom och där jag satt på en av de gröna
bänkarna under träden, såg jag icke ens de förr så vanliga
pojkarna, som brukade fånga sovande gäddor med snaror
av mässingstråd. Men tavlan saknade dock icke liv, fastän
det var liv i nya former. I luften över redden kretsade
oavlåtligt brummande flygmaskiner. Ständigt stego de ned
till vattnet eller uppstego därur efter en vitforsande start
bland böljorna. Nästan hela dagen hördes förresten
flygmaskinernas surrande över staden, var man än befann sig
5. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
