Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och invånarna tycktes så vana därvid, att ingen lyfte på
huvudet för att följa deras flykt.
Från varvet styr en bark ut på redden. Barkarna äro
loggerttacklade skeppsbåtar, som av det i land liggande
sjöbefälet användas till nöjessegling. Jag tänker tillbaka
på reddens livliga utseende, då man förr gjorde stora
gemensamma segelfärder ut till Verkö och de blyga unga
damerna, hemskt tjusade och rodnande, nedstego i de med
blått slupkläde klädda båtarna, där de mottogos av
vitbyxade unga officerare, som gjorde honnör kanske litet
överdrivet mycket. Och sedan kaffedrickningen, saften,
kranskastningen och bågskjutningen i gröngräset! Ordet
»flirt» var då lyckligtvis ännu icke uppfunnet, men jag
förmodar att själva saken hade sin motsvarighet, men ack,
så blygt, så blygt!
Jag går vidare Vallgatan uppför. Här är mycket nytt:
det präktiga landshövdingsresidenset, Erik Dahlbergs byst
och Kustartilleriets stora kasern. Men den gamla, av Selma
Lagerlöf förevigade »amiralitetsgubben», fattigbössan i
båtsman Rosenboms gestalt, står kvar framför Amiralitetskyrkan
och skrämmer, som jag förmodar, barnen nu som förr.
Så kommer jag till Torget och Slätten. Torget är
stadens hjärta. När det icke är torgdag, är detta hjärta ganska
tomt och öde. Men där finnas två av landets
egendomligaste kyrkor, en staty av Karl XI och ett ganska
monumentalt rådhus med pelarfasad. Stads- eller Fredrikskyrkan,
starkt påminnande om Trinitå del monte i Rom, är till sitt
inre ganska tilltalande, men icke ens barndomsminnenas
förmåga att förgylla räcker till att förtaga känslan av att
den är en av landets torraste ecklesiastika
arkitekturprodukter, vartill kanske också i någon mån bidrager att
åtskilliga nischer, som synas vara avsedda för bronsgrupper,
tomögda blicka ut i världen — de svenska barocknischernas
vanliga öde. Med sitt dominerande läge och sina två
bastanta, fyrkantiga torn, krönta av överstycken, som trots
fyrkantigheten ha något tycke av Fredrikstidens trekantiga
hattar, synes den vida omkring på havet. Den, jämte ör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
