Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hytternas skåp
och lådor ännu
kunde hitta kvarglömda
föremål, som man
förmenade legat kvar
sedan 1700-talet.
Nu är det nytt
virke i brobänken
och de gamla
segelfartygens saga är
all. Men går man
på flottbron över
till Lindholmen, är
allt sig ganska likt.
Här ser så lugnt,
fridfullt och
lantligt ut. Den långa,
röda
Repslagarebanan ligger där som
förr. Där växa gräs
och vilda blommor
och man håller nu på med att räfsa och bärga hö. Här
brukade ligga långa rader av rostiga skeppsankare begravda
i grönskan. Det är förvånande vad allt som rör sjöfolket
på gamla dagar älskar markens blomster. En flottans
byggnad i Karlskrona, även om den bär en så prosaisk skylt
som Beklädnadsförråd, saknar sällan sin lilla täppa med
blommor. Är det månne för att även på dessa bibehålla
en i någon mån militärisk prägel, som man i stor
omfattning här planterar lejongap och svärdsliknande gladiolus?
Det vackraste på Lindholmen är dess mot havet vettande
sida. Här går längs största delen av holmen en gammal
skansvall och dess krön är den härligaste promenadplats. Utåt ser
man den öppna horisonten mellan fästningarna, och havet
rullar i långa vågor mot strandens stenar och tång. Luften är
så ren, bottensanden så vit, världens larm så fjärran, och man
känner sig omfläktad av ett stilla sus från gångna tidevarv.
ÖRLOGSVARVET: REPSLAGAREBANAN PÅ LINDHOLMEN,
UPPFÖRD 1696. C. G. Rosenberg foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
