Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid vallens slutpunkt leder en liten trappa ned i varvets
helgedom, gallionsbildernas pantheon. Murgrönsbevuxna
stenvallar kringgärda en liten plats, fylld av väldiga,
vitmålade träbilder med spända muskler och hotfulla miner.
Det är de sista relikerna från de gamla stolta linjeskeppen.
Och platsen stämmer till historisk andakt.
I närheten ligga Vasaskjulet och Polhemsdockan. Även
dessa höra på sitt sätt till varvets historiska platser.
Om någon av den föregående skildringen skulle få den
föreställningen, att Karlskrona örlogsvarv har en otillbörligt
fridfull karaktär, så är detta ett misstag. På hela varvets
västra sida slamra verkstädernas elektriska borrar och
nitmaskiner och det dunkar och dånar alldeles tillräckligt.
Här ligga också de moderna dockorna. Endast den gamla,
förut omtalade mastkranen höjer sig ännu som ett minne
från fornstora dar och tyckes litet ironiskt blicka ned på
senare tiders påhitt. Borta är däremot de stora mängderna
ekvirke, som man litet varstädes såg nedsänkt i vattnet för
att det skulle hållas friskt. Med ett igenkännande leende
hälsar jag däremot platsen, där Vega 1880 urlastade sin i
örlogsvarvet: interiör av den 3 00 m långa
repslagarebanan.
C. G. Rosenberg foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
