Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha hår också i ett övermått av lyrik ristat sina
komprometterande initialer — sig själva till straff och androm till
varnagel. Vid Tromtö finnes också en av Sveriges största
ekskogar. Så gott som utan inblandning av andra trädslag
stå de väldiga ekarna här aristokratiskt isolerade från
varandra. Och under dem breder sig en mjuk blomstermatta.
Man tycker sig se skådeplatsen för en av de gamla engelska
kopparstickens hjortjakter. Det är icke utan orsak Blekinge
bär en ek i sitt vapen.
Skärva är en bit 1700-tal med en liten släng av detta
tidevarvs kineseri. Under ekar från medeltiden ligger den
låga, vidsträckta envåningsbyggnaden, som, så underligt det
kan låta, utgör en korsning av svensk ryggåsstuga,
grekiskt pelartempel och österländsk pagod. Men dessa
heterogena beståndsdelar ha smält ihop på ett förvånande
lyckligt sätt. I det inre tillkomma även vissa kajutmotiv —
huset är uppfört av den store skeppsbyggmästaren
Chapman — och det är ännu fyllt av intressanta föremål, som
tillhöra den ursprungliga möbleringen. Sommarbostad för
två av länets hövdingar, har Skärva under långa tider varit
platsen för en storslagen gästfrihet. Så fort någon kunglig
person eller något utländskt örlogsfartyg anlänt till
Karlskrona, har i regel en fest på Skärva ingått i programmet,
och man har dansat i den med romerska kejsarporträtt
prydda kupolsalen och svärmat bland kulörta lyktor under
mörknande lövmassor.
Många andra intressanta platser hade jag kanske ock
bort omnämna. Men vi få icke vara för vidlyftiga. Det
är tid att säga Karlskrona farväl.
Då jag sista kvällen i Karlskrona kom hem från en
utflykt, hade jag en syn. En syn på Koopmans backe!
Ja, den heter visst numera Norra Kungsgatan, men jag
föredrar det gamla namnet. Det var sent på kvällen och
himlen lyste i solnedgångens matta rosa. Det var tyst och
stilla och tomt på gatorna, trafiken hade stillnat och
timmen inbjöd till reverier. Halvvägs uppe i backen kom jag
6. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
