Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinterkvarteret vid Pitlekaj intagna sandbarlast och
ungdomen, för att skaffa sig dyrbara reliker från den
märkvärdiga färden, högtidligt korkade in sanden på
omsorgsfullt rengjorda bläckflaskor.
tt ord bör kanske också sägas om Karlskronas omgiv
U-iningar, om de platser stadsborna helst besöka.
Betecknande nog är det icke utåt öarna, man helst ställer kosan,
utan inåt fastlandet. Man har där det lilla Nättraby, dit
ångslupen går upp i en smal å genom en tunnel av yppiga
trädkronor, medan strändernas vassar i sugningen buga sig
som österländska slavar. Den gamla landsvägsbron med sitt
stenvalv, den lilla tornlösa kyrkan på åbrädden med sin
stilla murgrönsfrid, den djupa skuggan, allt sammansluter
sig till en romantiskt vemodig bild, som stämningsfullt
bryter av mot den kringliggande bygdens glada, ljusa lynne.
Lyckeby är en annan omtyckt utflyktsplats, betydligt
livligare än Nättraby. Förr for man ofta dit med sina
kaffekorgar och lägrade sig i gröngräset. Nu släcker man
dagligen törsten medelst åns vatten, som genom
vattenledning föres till staden.
Så har man de båda Wachtmeisterska egendomarna
Tromtö och Skärva. Tromtö är ett stycke Italien. Under
kastanjerna ligger den vita huvudbyggnaden med sina lägre
sidopartier och sina flata tak. Guldregn, syrener, hagtorn,
rosor, allt blommar i den yppigaste prakt bland de av gul
Sedum betäckta, uppstickande berghällarna, och mellan de
stora, skuggiga träden skymta havet och ett blånande
Karlskrona. Går man över en liten träbro, kommer man till en
av havet kringfluten bokpark, vartill jag tror maken
knappast finnes i Sverige. Det är också något ovanligt och för
Blekingekusten säreget, att stora, väldiga lövträd gå ända ned
till havsstranden, så att man kan höra havsböljornas brus
ackompanjera näktergalarna. Och kommer så månen fram
och silar in mellan de urgamla, av ålder spiralräfflade
bokstammarna ned på den kopparröda markbetäckningen,
då är det svårt att icke bli lyrisk. Tusentals älskande par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
