- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1925. Blekinge /
85

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omkring sekelskiftet, då råoljemotorerna monterades in i
vrakekan och denna däckades, så att det både för- och akterut
uppstod tämligen vattentäta rum, där man kunde söka litet
lä och sova ett par timmar medan garnen stodo ute. Det
var annat än förr i världen, då man fick ligga i storm och
sjö under bar himmel på båtens botten; en och annan,
som skulle ha ledningen och gå upp och titta efter farande
fartyg var femte minut, fick nöja sig med att ha en vante
under höften och hatten under huvudet till sängservis. Nu
kunna vrakekornas besättningar minskas till två å tre man.
Att yrket ändå inte är utan sina faror har emellertid åter
visats denna höst, då på en enda stormnatt tre sådana
däckade båtar med tillsammans sju mans besättning blevo
borta.

Det är en Göfiskare som kommer. Han prejas på sill
och vinkar att vi skola följa honom i land. Vi göra så.
Det måtte vara halvt om halvt trollkonst att hitta in i hans
hål under dunkla nätter utan att ränna på någon av de
otaliga stenarna. På bryggan stå fruntimren färdiga att möta
honom och »bena sill», som det på fackspråket kallas att
plocka sillen ur garnen. Fångsten är inte överväldigande stor,
men dess vackrare är det att skåda sillen, när den endast
varit ovan vattnet en timme och ännu skiftar i den
metallhårda glans av växlande rosa, gult, grönt och blått, som
endast en nyfångad sill kan prestera. Ingen operaprinsessa
har ännu i all sin glans varit så skimrande skön som en
av dem.

Så sticka vi ut till havs, rätt mot sydväst. Några hundra
meter sydost om Kalvgrundspricken göres den första
attacken på torsken, fast vi säga varandra på förhand att det
är dåraktigt att bjuda mat åt ett djur med svullen hals. En
lämplig sten med ett par halvslag av ett tåg omkring sig
langas ut för att hålla oss kvar på grundet. Det kan
behövas, ty det har hela veckan gått sydvästlig sjö härute
och fram på morgonen drar det upp en sydost, vilken i sin
tur tillverkar ny sjö, korsande den gamla, så att båten far av
och an som i en vattenvirvel. Fem torsklinor med påträtt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1925/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free