Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med åren blivit betydligt reducerat i omfång till följd av
den stora bränslebrist, som råder därute på ön. En gång
i världen täcktes ön i väster och söder av grov furuskog,
vilket synes av de väldiga furustubbar, som under
årtiondenas gång brutits upp i dess nu mestadels till åker och
äng förvandlade torvmosse. Men efter vad en gammal
sägen på ön berättar brändes ön av regeringen för att hindra,
att rövare höllo till där. Denna sägen gör det lättare att
bestämma tidpunkten för skogsbranden. Utan den skulle
man ha gissat att skogen fick följa med i juli månad 1510,
då Hemming Gadh och Sten Sture d. y. ombord på
Lübecks flotta brände av Blekinge till hämnd för att de danska
amiralerna sommaren förut bränt Åbo och andra orter
såväl i Finland och på Åland som i den uppländska
skärgården. Men just denna sägen om att ön blivit avbränd
för rövares skull gör det så gott som säkert, att branden
ägde rum i juni 1543 som en epilog till Dackefejden, då
säkerligen hopar av Smålands bondehövdingar och deras
hjälpare flytt just hit ut till öarna för att vara i relativ
trygghet för Gustav Vasas hämnande tjänare, vilka segrande
drogo genom Småland. Kung Gustav var rapp i
vändningarna. Långfredagen stod det avgörande slaget vid
Vir-serum, där Dacke sårades och hans här skingrades, och
redan fjärde dag påsk var det bud hos bundsförvanten, kung
Kristian III i Danmark. Samma dag beordrades genom
ett kungligt kaparebrev Drage Lauritsen och Kristoffer Galle
att segla på Blekinge strömmar och vatten för att hålla
dem rena från Nils Dackes anhängare, vilka flytt dit ner.
Så torde det icke vara något tvivel om vad de herrar hette,
som brände skogen på Hasslö, helst som trakten förut i
årtionden varit illa anskriven hos danska hovet för sina
bondefejder, sin skattevägran och många andra självsintheter.
I sydost gå Sättekullarna och Hasslö flötar vita när man
riktar kikaren emot dem, och ser man åt babord leker
det även kring stenarna inne under Gölandet. Där ligga
Kuggeboda och Stenaby fiskelägen innanför ett otal av
stenar och grund. Men just mellan dessa stenar och småöar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
