Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte sig till rors i Västernäsarns skuta, som låg både för
ankar och dragg, och där somnade han. Västernäsarn blev
rädd att han skulle smörja ner henne och gick och tog
Jan Erik på armarna och bar honom i land och slängde
honom i gräset. Då vaknade han och vi frågade: Var har
du varit, Jan Erik? — Å, jag har bara varit ute och seglat
ett slag!
Då var jag nyktrare, eller hur, Engström? Men det var
om mina bröder jag skulle berätta en paschasa! Jo, de
hade inte träffats på 14 år och möttes händelsevis i Visby.
Var det inte märkvärdigt, när de kom dit med olika
fartyg. Pengar hade de förtjänt som gräs bägge två. Karl
Fredrik hade 4 000 riksdaler och Sven Petter 3 000
riksdaler och de hade tänkt stanna hemma, för de var trötta
på sjön. Och man kan tänka sig att det blev festligt,
när de råkades och började berätta sina äventyr. Karl
Fredrik hade varit gift en halv månad med en änka, som
hade en krog i Palermo. Sen rymde han för hon söp och
klöstes. Och Sven Petter hade varit gift i San Francisco
ett hälft år med en schana, som hade sjömanshotell och
där blev också skilsmässa och rymning. Så nog kände de
båda till livet! Och nu skulle de festa litet, innan de reste
hem till Norrtälje för att hälsa på gubben och gumman,
för de levde på den tiden — ge mej si, det är väl 45 år
sen. Kan Engström tänka sej! På tre veckor var pengarna
slut så när som på två hundra kronor, som de skickade
hem till morsgumman i rekommenderat brev, och så gav
de sig ut på sjön igen och sen har ingen hört något ifrån
dem. Det är friska sjömanstag, det svor jag på!
— Dom kände jag inte, sade Västlund, men Pettersons
far kommer jag ihåg. Han bodde i Norrtälje strax utanför
stan och var en jäkel att vara styv i doktorering —
särskilt slog han åder som den värste barberare, och det kan
väl Petterson också?
— Jojomensan, men det får inte talas om, för det är
förbjudet. Stöpt har jag gjort också och det rätt mycket, om
jag ska skryta. I fråga om stöpning fick jag lära mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
