Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det som är begravet, skall vara begravet! sade
kyrkoherden och befallde dem att återgå till sitt arbete. Men
de var alldeles säkra på sin sak, och när de såg att prästen
var omöjlig, så sprang de till gubbens släktingar och
berättade vad de hört. Men de blev bara rädda och sa: Han
är ju gammal, så låt ’en vara! Det är just trevliga
släktingar, som resonerar på det viset, men när en blir gammal
så ger de fanken i en. Därför är det bäst att inte ha nåra
släktingar. Nå, dödgrävarna lomade tillbaka till graven och
tänkte att nu är han väl död, stackarn. Och inte ett dugg
hörde de förrän de kom ned i graven och började gräva
igen. Då började knackningarna på nytt, men mycket
svagare än förra gången. Och när dödgrävarna klättrat upp
ur graven, gick dom ut på landsvägen några timmar och
promenerade. När de sen kom tillbaka var det tyst. Inte
ett ljud! Gubbstackarn hade väl tyckt att det inte var lönt
att knacka mera, när ingen brydde sig om ’et. Han vände
sej väl på andra sidan och domnade åv. Men nog var det
tokiga människor, som inte grävde fram kistan och såg
efter hur gubben hade det. Aprapå tokiga människor så
är väl fruntimmer de tokigaste. Som för exempel den
gången jag stod och tittade på disponent Kumlins kutter just
när han lag till vid ångbåtsbryggan i Furusund och han
hade fina damer ombord och en åv dom hade fått
tandvärk och måste oppi land och hade käften omlindad flere
varv med en vit silkesjal, och då fick jag se att vid masten
alldeles under nagelbänken låg det fyra löständer, som satt
fast i en stor guldplåt.
— Kom ombord, Petterson, och tag den här frökens
kappsäck och bär den till hotellet! sa disponenten.
— Ursäkta först, sa jag och gick bort och tog upp
lösgommen, men det är nå’n som har tappat den här
mackapären, sa jag. Men tror ni nå’n enda anmälde sig och sa
att hon rådde om ’en?
— Det ä’ väl inte disponentens? frågade jag.
— Nej, sa han.
— Och ingen åv gastarnas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
