Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har inte Västlund somnat igen, och jag tror att till och med
Vågberg sitter och nickar.
— Ja, jag tror vi knyter oss ett slag, Petterson, sade
jag. Vi måste segla tidigt i morgon och det ser ut att bli
vackert väder. Dra fram dynan och lägg sej på durken
bredvid Vågberg — för Vågberg vill väl också koja nu?
— Aja, gärna det. Och diskar gör vi i morgon.
Vågberg ställde in diskarna i matskåpet och slog ihop bordet.
— Sådär ja, Petterson, nu viker vi oss!
Västlund hade halvt i sömnen intagit horisontal
ställning på sin soffa och jag lade mig i ordning på min.
Petterson och Vågberg följde exemplet på durken.
— Ja, aprapå begravningsgille, fortsatte Petterson, så hände
det en gång när morfar min var pojke, att en gubbe blev
levande begraven, och det är nog inte så trevligt för den
som kommer ut för’et.
— Släck lampan, Petterson! gäspade jag. Det skulle
Petterson ha gjort innan Petterson kojade.
Petterson reste sig upp och släckte.
— Förlåt, Vågberg, om jag trampar dej på kran! sade
han, men här blev svart som i ett par säckar. Maka dej
lite, Vågberg! Så där ja! Jo, att bli levande begraven lär
vara värre än värst! Den gubbe jag talar om — det var
visst oppe i Häverö för rexten — och det var nå’n farsot,
så folk dog som flugor — —
— Ligg inte och prata om sånt där, när en ska sova!
sade Vågberg.
— Är du spökrädd? frågade Petterson. Jo, dagen efter
hanses begravning, så begravde de hanses käring alldeles
breve — för si farsoten var så beskaffad att de måste
begrava de döda på fläcken genast så snart de hade blivit
lik. Och när de grävt så djupt att de kommit i jämnhöjd
med gubbens kista, så hörde dödgrävarna att det knackade
inifrån den. De blev så vettskrämda, så de blev alldeles
ifrån sej och kastade sej opp ur graven och sprang till
kyrkoherden, som bodde alldeles intill, men han sa, att de
nog hört fel, men de svor på att det var sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
