- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1925. Blekinge /
256

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den egentliga höjdpunkten, bokstavligt och figurligt, var
under båda färderna vandringen över Hundshögen och det
föregående uppehållet i Arådalarna. (Som läsaren kanske
märker, vevar jag nu filmen baklänges ett stycke.) Västra
Arådalens turiststation tycks mig bra nära idealet; jag har
besökt den många gånger och för var gång tyckt bättre
om den. Där råder ren stil, fjällvandrarstil, intelligent,
sträv, snygg, upplivande primitivitet. Och över Östra
Arådalens av inga yttre turistkulturtecken fläckade tavla svävar
denna obeskrivliga, halvt ödsliga, halvt vänligt leende
vildmarkspoesi, som kännetecknar hela det södra
Hundhögsområdet, särskilt den del därav som turistvärlden ännu ej
upptäckt eller redan glömt bort, jag vet ej rätt vilketdera.
Där kom jag till fäbodvallar, vilkas »stårsor» bara hört
talas om turister, aldrig sett någon livslevande för sina
ögon. Och där finnas sådana glanspunkter som Ljåbodarna
med sin frapperande utsikt över Dörrsådalens övre partier:
två branta fjällstup, Hundshögens och det egentliga
Oviksfjällets (Långfjällets) med ett blått gap emellan sig, vars
nedre del dock döljes av terrängen närmare vallen.
Jämtlandsmålaren Johan Tirén har på flera av sina tavlor
återgivit denna märkliga och typiska fjällbild. Och där får man
sitt lystmäte på alla de hälsosamma lidanden, som göra
säterbesök så förtjusande: ligga i för korta sängar eller på
spartanskt ovekliga lavar, väckas kl. 3 på morgonen av den
hurtiga säterjäntan, som med dunder och brak flyttar in
sina fyllda mjölkämbar och börjar ysta, äta fäbodmat i alla
tänkbara former och, som sagt, göra intressanta misstag i
fråga om vägen. Och vill man komplettera sina intryck
med ett besök även på norra sidan av Hundshögen, kan
man efter en bestigning av toppen — ty naturligtvis
nedlägger man villigt denna gärd på turistkonvenansens altare
— klättra ned utför stupet mot nordost på något av de
mindre branta ställena (försiktigt bara!) till stranden av
Dörrsådalens sjöar, vilka ingalunda, såsom kartor och
böcker envisas att påstå, rinna ut genom Dörrsån åt öster utan
genom Lekarån åt norr, vada den sistnämnda först mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1925/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free