Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att undra, hur vår bestigning skulle sluta. Till vänster om
oss hade vi den svarta, tvärbranta klippa, som tätt intill
den nyssnämnda snöstrimman uppbär en liten naggande
topp, kanske den enda, som skulle kunna kallas för »nål»
i Kebnekaisemassivet. Framför oss reste sig jökelbacken så
svindlande brant, att vi bokstavligen fingo klättra uppåt på
händer och fötter.
Det var ett högtidligt ögonblick, när vi kommo upp i
passet och den första mänskliga blicken kastades genom
detta, nålsöga. Smalt var det, trångt och brant. Mycket
kunde vi ej heller se. En skymt av Rabots glaciär och
dess norra bergvägg syntes och i fjärran Tjäktjadalen. I
den suddiga belysningen gjorde trakten därborta intryck
av månlandskap med en benrangelaktig och fantasilös
gestaltning. Vädret hade en otäck och farlig uppsyn. Det
var stilla, gråvitt och gravlikt tyst. Över massivet vilade
en dyster bebådelsens luft. Likheten med orkanvädret på
Kaskasatjåkko 1919 var påtaglig. Jag kände mig nästan
kuslig till mods. Om oväder bröt löst häruppe, skulle vi
alla hjälplöst blåsa bort. Men vårt rep, våra goda stegjärn
och isyxor måste dock prövas, trots den överhängande faran
för storm. Vi gåvo oss därför uppåt mot en rämna i ber-
PA HALSPASSETS HÖGSTA PUNKT,
Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
