Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get till höger om passet.
Borg Mesch tog täten.
Det blev en hård
klättring. Bergväggen reste sig
nästan lodrätt upp från
passet, och i skrevan, där
vi trevade oss fram, lågo
förrädiska snöfält på lut,
över vilka vi löpte fara
att glida ut i avgrunden
och störta rätt ned på
Storglaciären. Vi fingo
klättra med yttersta
försiktighet, fullt metodiskt,
med linan väl förankrad
för var gång någon var
i rörelse. Mesch, som gick
först, undersökte långsamt
varje tag med handen,
varje fotsteg och varje
stöd för staven, ty han hade ingen isyxa som vi andra,
utan blott en skidstav. Det var en nervkittlande klättring
upp mot höjden, och den starka spänningen blåste bort all
tanke på vädret. På sommaren, då rämnan är snöfri, bör
den vara lättare att gå.
Det tog närmare en timme att övervinna den omkring
50 m höga klippmuren, innan vi äntligen stodo på
Kebnepaktekammen, med segerkransarna i våra händer — trodde
vi. Framför oss låg Kebnepaktes högsta, obeträdda kam,
delvis mycket smal, men lättgången och framkomlig så långt
vi kunde se, en härlig erövring att ta i besittning. Tätt
invid oss i norr höjde sig förtoppen, och i söder på andra
sidan Halspassets lodräta väggar skymtade den väldiga domen
av Kebnekaises nordtopp. I öster och väster strimmades
töcknet av de omgivande fjällens spöklikt skymtande klippor.
Vårt läge var ytterligt exponerat. Vid första stormby
skulle vi glida bort som dunungar från kammen. Vädret
UPPE PÅ KEBNEPAKTEKAMMEN. Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
