Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 E. A. KARLFELDT
kallad turkisk eldros (Rosa bicolor), som uppgives stanna
vid nedre Dalälven liksom så många andra växter, men
som blivit införd hit och fullt hemmastadd. Litet
överraskad blir man, då man högst i bergsbyarna ser
guldregnsbusken blomma nästan lika ymnigt som i Visby.
Trädgården är mina somrars fröjd och mina vintrars
oro. Mycket har jag mot förväntan fått att trivas i dessa
soliga backar mot sjön, ehuru jag också blivit upplyst om
att man ej skall begära det omöjliga. Kampen mot de
långa vintrarna och andra motigheter är frisk och eggande
som en erövring av nytt liv åt gammal jord. Men det är
förvisso intet förkastat luftstreck, där hästkanstanj, sorgpil
(Salix elegantissima), dubbelblommande hagtornsträd och
praktspirea (Spiræa ariæfolia) kunna utveckla sin fägring.
Jag har planterat in en och annan av de vilda rariteterna,
som utmärka ortens flora, t. ex. guckuskon och blåtryet,
men jag har skaffat mig dem genom handeln och ej från
de få fyndplatser, där de snart äro utrotade. Glad blev jag i
somras — denna strålande och rika sommar, som kom till
oss häruppe som en benådelse — att finna, att nattglimen,
som för mig har ett högt affektionsvärde, självmant flyttat
in på ett trädgårdsland. Jag blundar för möjligheten att det
var Silene nutans och icke den riktiga noctiflora; det är
mig lika kärt, båda ha ju den egenheten att glimma och
dofta bara om natten.
Det kan ej förnekas att dalallmogen har en ganska
sällsynt blick för det prydliga, ja för det konstnärliga. Den
vill också känna sin tillvaro lyft genom sambandet med
det som ovanefter är. Ett kyrkligare folk har väl icke
funnits inom våra landamären. Helt nyligen ha de
söndagliga långa raderna av kyrkskjutsår bragts att försvinna
genom automobilernas uppträdande på vägarna. Hästarna
äro visserligen nu inte längre så skygga, men folket är
avvant. Man gör i stället sin helgdagstur på en hyrd lastbil,
kanske Siljan runt. Förr levde man i kyrkoår, många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
