Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DALARNE 17
kolare uppe i Härjedalen. Jag skäms, ty det är något
annat än att på lek sitta i ett eldhus en stund.
Ett gott lynne råder i byn. Av tråkigheten på
landsbygden tycks man föga lida. Ungdomen roar sig ju på sitt
sätt. Förtjusande äro barnen. När jag ser den gula
flick-skaran avteckna sig på vägen mot vatten och blåa berg
eller ser dem tumla med killingarna eller dansa på lekängen,
är det mer än ett pittoreskt skådespel: jag gläder mig åt
att ett par av dem äro mina och att de få något fäste här
i det folkliga, svenska. Vi äldre prata på lediga stunder.
Jag är ivrig att säga, att det är jag som drar största nyttan
av dessa samtal. Ingen mår illa av att höra litet okonstlad
filosofi ibland, att ösa enkel praktisk visdom ur naturens
brunnar. Stundom känner jag då också ett visst
medlidande med dem som ha till yrke att samla skämtets glesa
guldkorn på krogar och kajer. Mina grannar äro
nykterister men ändå inte bortkomna i munnens bruk. Ett
enhetligt, oberoende liv är vishet och skönhet i sig självt, och
humorn är ett av dess naturliga uttryckssätt.
På landsvägen, på några dagligen välsignade bösshålls
avstånd, rulla de många lustbilarna. Må de rulla. Landet
är skönt att se till i sommartiden, och man bör ej avundas
sin nästa vackra vyer och frisk luft. Barnen kasta blommor
till dem. Blommorna betyda inte: stanna och se hur vi
ha det — de betyda helt enkelt: lycklig resa. Vi arbeta
då som bäst på åker och äng eller ansa vår trädgård och
vilja inte bli störda. Folket häromkring har stor lust för
blomsterodling. De gamla goda växterna stå högt i heder,
men en mångfald nya har kommit in genom
trädgårdskullor, som fört frön från sydligare örtagårdar. De röda
pionerna, enkla och dubbla, den i odling tusenåriga
hundra-bladsrosen, rosenbuskarnas drottning, äro ju att betrakta
som infödingar. Men jämte dem ser man allestädes den
praktfullt och kort blommande gula buskrosen, den läckra,
ändå förgängligare röda och gula kapucinerrosen, även
2. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
