Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Stora Kopparberg» Några ord kring ett månghundraårigt namn. Av Alvar Silow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA KOPPARBERG 93
järnverken uppnådde en produktion av några 1 000-tal ton
järn om året, stiger Domnarvets kapacitet till över 100 000
ton. Den patriarkaliska smådriften är ett minne blott. Den
har efterträtts av storindustrien. Specialiseringen har under
de senaste årtiondena strängt kunnat fullföljas, sedan
Bergslaget genom förvärven av de gamla »Dannemoraverken»,
Gysinge i Gästrikland samt Söderfors, Älvkarleö och
Strömsbergsbruken i Uppland förlagt sin kvalitetsstålindustri dit
och inriktat tillverkningen vid Domnarvet uteslutande på
mjukare järnkvaliteter i gängse handelsformer.
Samma utveckling har försiggått på skogsbrukets och
trävaruhanteringens område. Bergslagets skogsbruk, liksom
skogsbruket överhuvudtaget i Dalarna, var ursprungligen
direkt förknippat med verksamheten vid Kopparberget.
Gruvans riksviktiga betydelse gjorde att praktiskt taget hela
Dalarna, utom de övriga bergslagerna, reserverades för
virkes-och kolleveranserna till Falu gruva. Allmogen i
kringliggande socknar utgjorde i stor utsträckning sin skatt till staten
i denna form. Virkesanskaffningen i landskapets avlägsnare
delar skedde genom det förut nämnda »vedkompaniet».
UTSIKT FRAN VINT.JARNS GRUVFÄLT I SVARDSJO S.N.
C. G. Rosenberg foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
