Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vika kyrka. Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmånen att såsom ledare för restaureringsarbetet 1917—18
få vara med om de ganska underbara tillfällen, då mycket
av det, som länge varit dött och dolt i denna kyrka, åter
vaknade till liv och trädde fram i förut oanad glans. Aldrig
glömmer jag den ljusa vårnatt, då de första stora och granna
blomsterslingorna under spänning och upptäckarerus
knackades fram ur sitt kalkhölje på »kurens» västvägg, eller det
ögonblick, då jag genom en trång öppning i sakristivalvet
krupit upp i den forna gapskullen och såg den heliga
härskaran av medeltidsbilder i sin dammiga guldglans, belysta blott
av de solstrålar, som trängde sig in genom takets springor.
I sådana ögonblick är det, som om pingstundret
återupprepades. I en hastig vision ser man framför sig hela den
skönhet, som ett dylikt vördnadsvärt tempel ägt och ännu
äger, ehuru i förvanskad eller latent form. Och en sådan
syn framkallar en okuvlig längtan att få förverkliga den,
men också en ödmjuk vördnad inför föremålet. Det är utan
tvivel också endast med den känslan man får gå till verket,
då man går att restaurera ett gammalt minnesmärke. Men
det är ej endast restauratorn, som bör besjälas av sådana
känslor, utan också de, som äro satta att vårda och begagna
det. Präster och församlingsbor böra genomträngas därav
och handla därefter. Vore det så, skulle vi äga flera
sådana »gyllene skrin» som Vika kyrka.
</img>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
