Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK NATUR I SVENSK POESI 173
I detta storslaget ödsliga landskap möter Helmiges kung
Alboins ande, som han själv förpassat till skuggornas värld.
Hjärne anger visserligen icke, i vilket land han tänker sig
den natur han i så skrämmande färger målar, men vi undgå
knappast att i hans lavoga granträd, mossiga, båsiga tallar,
klackar, klyftor och stengryt med skvackra, skogsdun och
ljung känna igen det svenska skogslandskapet i dess »trasor
och fattigdom».
Ödemarksskildringar äro emellertid sällsynta i 1600-talets
poesi, och de idylliska nejder, i vilka skalderna helst dväljas,
förete sällan något utpräglat svenskt tycke. Detta gäller
även en författare som Skogekär Bergbo, vars skaldenamn
dock tyder på medvetenhet om den svenska naturens egenart.
Liksom skalderna föredraga den idylliska naturen, så
älska de högst den idylliska årstiden, våren och sommaren,
som »efter vinterns långa och kvalsamma fängelse» fyller
dem med en glädje, som förefaller helt äkta:
Nu är en fröjdetid, nu börja fiskar spritta,
nu börjar gräset fram ur dystra dvalan titta,
evart ut örat hör, evart ut ögat ser,
allting i glädje mys och ganska hjärtligt ler,
sjunger Runius, och den sorgbundne Lasse Lucidor kan
anslå samma ton:
Nu ljustras asp och id, nu håvas löjor, norsar,
och laxen han går till, där starkast strömmen forsar,
mång’ fiskelek begynns, när isen lossad är,
ty vattnet är ock glatt, att tiden är så när.
Anmärkningsvärd bland dessa lovsånger till våren och
sommaren är en strof av Samuel Columbus, i vilken
naturkänslan förenas med en konstnärlighet i uttrycket, som
betydligt höjer sig över skaldebrödernas glada rimdans:
När Sommar-Phœbus går på himlens höga ban,
med sina strålar
han präktigt målar
gladlynta jorden, skogar, berg och plan.
Då blir all fägring uppenbar,
då synes luften silverklar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
