Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 HJALMAR ALVING
det sköna vattnet vilar still,
små fåglar spela av och till
ti liri, liri lill,
så att vad liv ej har av hugnad leva vill.
Det finns mycket av svensk högsommarmorgon inom den
snäva ramen av denna strof: solens strålar på »skogar,
berg och plan», den klara luften, insjön som en spegel,
fåglarnas kvitter. Tanken ledes till sommarmorgonens skald
framför andra, till »Opp Amaryllis» diktare.
11700-talets diktning är det en påfallande olikhet mellan
de fransk-klassiskt påverkade och de mera nationellt
folkliga skaldernas sätt att se och måla naturen. De förra skildra
abstrakt och generellt. De sparsamma konkreta dragen äro
oftast uppblandade med ett överflöd av mer eller mindre
konstrikt utformade reflexioner och ge i varje fall sällan
en bild av utpräglat svensk natur, och än mer sällan är
något visst landskap igenkännligt.
Berömdast av 1700-talets akademiska naturskildrare äro
Creutz, Gyllenborg och Oxenstierna. Särskilt beundrad blev
den förres gryningsskildring i Atis och Camilla:
Nu börjar dagen gry och nattens makt är all;
än darrar månans sken på böljans hala yta,
men hastigt ljusets flod från öster börjar flyta.
De mörka skuggor fly, och stjärnan bleknar av,
re’n strömmar purpurn ut på himlens mörkblå hav;
de svarta molnens bädd förbyts i röda skyar;
nu ljungar solen fram och världen sig förnyar.
Den svala nattens dagg, som sig till blomstren sänkt,
har på de späda blad en mängd av pärlor stänkt;
det höjda ljusets glans från bergens toppar faller,
och solens spridda guld sig blandar med kristaller.
Man himlabågens färg kring fälten stråla ser;
var blomma ur sin kalk åt fjäriln nektar ger.
En samlad balsam sprids att sig med luften blanda
och förs i virvlar kring av morgonvädrens anda.
Re’n svärma luftens folk kring deras gröna hus
och stämma deras sång ihop med aspars sus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
